Ja, det har gått en månad sedan vi kom till Sverige. Det har varit en väldigt hektiskt tid och vi slängdes rätt in i vardagen då jag (Maria) började jobba två dagar efter landning. Så, i sommar jobbar jag i hemtjänsten och Henrik vickar lite både inom psykvården och jobbar lite timmar på Trosgnistan. Igår var vi dessutom världar på bröllop och imorgon åker vi mot Smålandskonferensen. Hoppas möta många av er där. MEN, jag har ju utlovat ännu en film. Sent om sider kommer den nu här iaf!

Vill ju dock tillägga för den som undrar så, vi besökte pool sammanlagt tre dagar under de nio månader vi var i Uganda…. Och vi har varit på en safari i Kenya och en dagsutflykt i Uganda. På filmen tar dessa turistiga saker stor del men i verkligheten var det minimalt vi har ”turistat”. Så, mesta tiden har vi INTE ägnat oss så mycket åt de turistiga saker som kanske det verkar i filmen. Den mesta tiden har vi spendarat ute på landsbygden långt bort från turistattraktionerna och bekvämligheter 😉 Ville bara få det sagt 🙂

Ja, ni har ju hört att vi har varit på MÅNGA bröllop. Här kommer en försenad videofilm med ihopklippning från de flesta av dem. Njut 😉

Kan sammanfattas som, mycket oljud men OÄNDLIG glädje!

Ja, vi är tillbaka i Sverige. Vi överraskade släkt och vänner genom att komma en vecka förre utsatt tid. Detta var dock planerat sedan länge. Vi anlände i tisdags och i fredags började jag, Maria, jobba. Så, det kommer nog några fler inlägg här men just nu är vi lite för trötta och samtidigt för exalterade. Men, vi återkommer med några Ugandafilmer framöver så ge inte upp vår blogg helt och hållet än 🙂 Det är bara lite mycket just nu….

Mvh Maria

En del i praktikanttjänsten är ju att se och uppleva bistånd – även från andra oväntade håll. Så, för några veckor sedan när vi var i Kampala på alignseminarium träffade jag, Maria, på en härlig dam som bott i Kitgum i 11 år. Med andra ord mitt under den värsta perioden när rebellerna härjade som vildast. Innan dess bodde hon i Sudan. Hon kommer från Nya Zealand och är egentligen inte utsänd av någon församling och har ingen direkt organisation bakom sig men hon har startat ett barnhem som har 100 barn! Varje månad gör Gud mirakel och kvinnan bara strålar av Guds härlighet. Så, låt mig presentera Lois!

Lois tillsammans med Noah

Bespisningen

Den stora tomten. De odlar även en hel del själva för att dra ner på kostnaderna för maten.

Från början hade de ”bara” 40 barn och de började bli trångbodda.  Så fick hon höra om en tomt som skulle kosta 6000 nya zealendska dollar. Hon ville så gärna ha den och ringde sin syster för att kolla om det möjligen fanns någon möjlighet att få in lite extra pengar.  Syrran säger ”Har du inte kollat ditt konto? Vi fick in en gåva som jag satte in igår, den var på 6000 nya zealendska dollar”. Så var den första delen av marken inköpt men granntomten önskade Lois sig också, och bad. När hon kom till flygplatsen strax därefter kom en okänd kvinna kommer fram med ett kuvert på ytterligare 6000 nya zealendska dollar och snart var all mark inköpt. Sedan dess har Gud fortsatt att göra mirakel för denna kvinna och idag står en vacker byggnad på tomten. Pengar tickar in som svar på bön trots att hon inte ens har en hemsida eller organisation bakom sig.  Och hon har aldrig ens tiggt om pengar utan Gud bara förser. Någon sa en gång att det Gud beställer betalar han. Och även om hon säger att det inte varit lätt, hon har blivit stoppad av beväpnade rebeller och haft diverse trångmål genom åren så har hon sett Guds trofasthet.

Mitt möte med Lois var en enorm uppmuntran och när jag blir ”gammal och grå” önskar jag att jag var en sådan dynamisk, underbar kvinna som Lois. En väldoft och ett kristusbrev till de minsta av de minsta. Ett levande bevis på Guds godhet. Hon är en sann modern moder Theresa i norra Uganda!

Skulle jag sammanfatta Lois liv så vore det nog som taget ifrån Matteusevangeliets sjätte kapitel:

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Åh va jag önskar att jag var mer som hon! 🙂

Ja, det är ju tråkigt men sant, att vi har varit för sista gången på länge i Kitgum. Men de hade iaf ordnat en ordentlig fest för oss. Närmare 30 personer var samlade till en brakmåltid och de överröste oss med kärleksfulla ord och presenter. En liten smak kommer här..

Matlagning pågår

Chapatitillagning

Tja, karlarna lagade inte så mycket mat. Några grillade dock 😉

Spelar skip-bo!! 🙂

GOOOOOOD mat!

Många tal blev det… Och tårfyllda farväl.

Och nästan alla hade med sig avskedspresenter till oss. Nästan lite pinsamt men ett bra betyg 🙂 Och vi älskar Kitgum. Kommer sakna er så!

Ju mer jag tänker efter ju mindre uppdaterar jag bloggen.. Så nu kom jag på att jag har flera inlägg i huvudet som jag tror att jag lagt upp men som inte finns utlagda.. Så, jaja. Bättre sent än aldrig.

Förra helgen var vi ju i Kitgum med omnejd och en av våra goa vänner, Grace, sjöng en undebar sång för oss på gudstjänsten

De svenska praktikanterna som är stationerade på Komotobo, Noah och Carl-Philip, var ju tvugna att presenteras för folket i Kitgum 🙂

Efter att vi var i Kitgum åkte vi till granndistriktet 6 mil bort för att vara med på det vi trodde var en seminariedag…

Men som visade sig vara bla en insamlingsdag för den nya kyrkan. Och – vi fick alla plantera ett varsitt träd på tomten där….

Henrik fick lägga grundstenen!

Och Carl-Philip lekte rödluvan 😉

Ja, och eftersom de relativt nyanlända pojkarna gärna ville sola och bada hittade vi en eftermiddag för det också.. Andra pooldoppet i Uganda på 9 månader och som ni ser så är jag fortfarande likblek.. Så, ni som tror att man automatisk blir brun och smal i Afrika måste jag tyvärr meddela att så är inte alltid fallet…

Men vi har det väldigt bra ändå 🙂

Ja, så klart att vi tittade in på projektsajten i Kitgum när vi ändå var där. De har börjat att lägga tak på några av byggnaderna nu och det är ju riktigt trist att vi inte kommer få se det färdigt. Men men, iaf så kommer några bilder av hur det såg ut i onsdags morse.

Personalbostaden

Personalbostaden i förgrunden och i bakgrunden multi purpose hall

Takbjälkarna (eller vad heter det på svenska?)

Männen på plats

Somliga går i trasiga skor…

Lejonkungen

Två söta små katter

En annan skönhet

Det var så vackert i parken med alla bergen ikring!

Vem glor’u på?

George, Carl-Philip och en exalterad Henrik

Några zebror i skymningsljuset

Herr Twiga

Soluppgången

Twiga igen

Ja, även om vi inte såg så mycket olika sorters djur så var det väldigt vacker natur..

Vid ankomst till vandrarhemmet

Uttorkad flod

Galna wazungus

Vakt vid varma källor

Gruppbild i Sudan (och troligen enda bilden på Maria i byxor från den här tiden på bloggen)

Tandborste = trädbit