You are currently browsing the monthly archive for september 2009.

Hejsan. Här kommer ett nytt litet inlägg. Vi har haft några hektiska dagar här då vi har varit ute i bushen. Vi har varit i Kaberamaido distriktet och haft en del uppföljning och även seminarier. Vi har bland annat besökt flera av de kyrkor som Trosgnistan samlade in pengar till kyrktak för under Smålandskonferensen i juli. Vi var i söndags även med på nyinvigningen av en sådan kyrkan och fick som representanter från Sverige och Trosgnistan motta bybornas tacksamhet i form av apelsiner, ägg och en höna 🙂 Bild 021 (400x300)

Bild 036 (400x300)

Så vi vill å deras vägnar tacka på det allra varmaste om ni var med och sponsrade kyrktak i Uganda. Flera äldre damer i församlingen kom fram med tårar i ögonen och tackade oss vilket var rörande!

Vi har även träffat några av de barn som har faddrar genom Trosgnistan, men vi kommer att skriva mer om det länge fram. Men ni får någon bild så länge i a f.

Bild 026 (400x300)

Bild 031 (400x300)

Imorgon börjar ett stort ledarskapsseminarium här som vi ska närvara på och det ska även komma en svensk ögonläkare, Sture Nyholm, och det ska bli väldigt roligt att få någon mer att prata svenska med under några dagar. Det har dock nått oss ryktesvägen att det finns två svenska killar här i staden som försöker komma i kontakt med oss så förhoppningsvis kommer vi att träffa dem snart! Även om vi trivs i varandras sällskap så ska det bli roligt att prata svenska igen. Vi drömmer numera på engelska (iaf jag Maria) eller att jag vaknar av att jag rabblar atesoglosor…

Nästa vecka kommer vi åka till huvudstaden några dagar för att utträtta ärrenden och därefter åka upp till Kitgum i norra Uganda. Det är även de delarna av landet som blivit mest utsatta för gerillan och det finns många sargade och traumatiserade människor där. Det blir spännande och vi stannar i det distriktet i tre veckor vilket innebär att det troligen kommer vara ganska tomt på bloggen den närmaste månaden.

Men här kommer iaf lite bilder från Kaberamaido.

Bild 002 (300x400)

Henrik försöker lära sig tumpiano modell större 🙂

Bild 007 (300x400)

Dekorationer 🙂

Bild 010 (300x400)

Barnen dansar

Bild 023 (400x300)Henrik på väg…

Bild 028 (400x300)Vilar efter intagen middag hos en av Trosgnistans pastorer

Bild 044 (400x300)Naturen i ”bushen”

Bild 045 (400x300)

Bild 046 (300x400)

Tusenkronorsfrågan.. Vad är det här för frukt? 🙂

Lägger upp lite bilder från vardagen som ett komplement mot den långa texten från igår!

Bild 019 (400x300)

Henrik framför vårat hus. På altanen sitter vi och äter frukost varje dag i morgonsolen 🙂

Bild 021 (400x300)

Några av våra närmsta grannar utanför vår inhängnade gård

Bild 003 (400x300)

Äter lunch.. Som ni ser så har vi inte så mycket möbler och får göra det bästa av situationen. Nu har vi dock fått ett litet bord av trä och två stolar som vi har inne. Ska köpa två stolar till till veckan..

Bild 023 (400x300)

Några barn som ropar och jagar efter oss så fort vi lämnar huset

Bild 026 (400x300)

En bild på staden Soroti, där vi bor. Detta berg är enligt guideboken det enda värt att nämna om staden 🙂

Bild 028 (400x300)

Två svettiga missionärer som sitter i skuggan av ett träd och lyssnar på en pågående crusade

Bild 029 (300x400)

Ja vägarna är asfalterade ibland.. Delvis iaf…

Bild 031 (400x300)

En bild från crusaden som vi besökte igår kväll

Henrik här.

Så, vi har haft musikworkshops! I onsdagskväll började vi med lite gitarrlektioner för de som var intresserade. Lärde ut några ackord och försökte få alla att spela ‘How great is our God’. Några lyckades men de som inte hade testat spela gitarr förrut hade förstås svårt med att få till ackorden. Eftersom Maria inte spelar (eller jo det gör hon ju.. bara inte officiellt) var hon inte direkt medverkade i workshoppen utan för sökte lära sej lite ateso (lokala stamspråket) som förövrigt kan påminna om rövarspråket. Det var synd att jag glömde bort att hon faktiskt hade med flöjten i väskan… men om jag hade tillkännagjort det kanske jag hade hamnat i problem sen.

Ett av traditionella instrumenten man använder här kallas tumpiano. Med hjälp av tummarna spelar man på stålstänger som ger olika toner. Jag hade ju fullt upp med gitarrlektionerna men hann testa ytterst lite 🙂 Det måste göra seriöst ont i tummarna innan man blir van, det låter dock väldigt härligt när man har en hel ensemble.

Efter lite gitarrlektioner presenterade jag några låtar för sångteamet, några de frågat efter men inte var säker på hur de gick + några andra jag tänkte att de säkert skulle tycka var roliga. Efter att ha jobbat så mycket som lovsångsledare hemma i församlingen vad det kul att få köra lite låtar med det här teamet… kändes som man var hemma igen (fast väldigt annorlunda).

Här följer lite bilder från workshoppen + från några fler gitarrlektioner.

Bild 006 (400x300)
Bild 011 (400x300)
Bild 013 (400x300)
Bild 016 (400x300)
Bild 018 (300x400)
Foto 0030 (400x300)

Ja.. Hur ser vår vardag ut kanske några av er undrar. Tänkte därför ge er en dos av vår vardag nu. Vi vaknar oftast runt fem snåret av grannens tupp (som Henrik har diverse makabra ideer om hur han ska få tyst på) men vanligtvis lyckas vi somna om någon timme till. När vi väl vaknar så brukar vi ta oss lite frukost och hittills har det blivit en hel del scones eftersom vi tröttnat lite på det vanliga vita brödet och längtat efter lite tuggmotstånd. Hur som helst brukar vi försöka ta en stund att be tillsammans och sjunga lite lovsång på morgonen. Det är också så tidigt som möjligt på morgonen vi försöker att göra ärrenden på stan eftersom det blir så varmt mitt på dagen. Så vanligen så går jag på marknaden och Henrik sitter vid internetcafe om han inte följer med mig. Vad kan man då köpa här? Tja. Det finns en hel del men det saknar samtidigt mycket. Det finns mjöl, ägg, mjölk, yoghurt, socker, salt och diverse sådana “basprodukter” men allt som inte är väldigt grundläggande saknas eller är väldigt dyrt (t.ex. havregryn, frukostflingor, sirap, juice). Vi har hittat en liten affär som har lite större utbud och verkar vara grossister åt resten av stans små supermarkets där vi till och med hittade frukostkorv (som vi inte vill veta vad den innehåller) och en liten knappt frusen cheddarost. Osten har dock hjälpt oss både till pizza och varma mackor vilket vi är tacksamma för 🙂 Kött finns fruset men dels är det dyrt och jag betvivlar starkt hygienen på det. Vi köpte ett paket frusen köttfärs (innan jag vågade köpa kött på marknaden vilket jag kommer till) med ett halvårs hållbarhetsdatum. Problemet var bara att samtliga köttfärspaket var lite halvtinade. Vi bad för maten och åt vilket verkar gått bra men som sagt är jag väldigt skeptisk till den. Det finns även frusen kyckling men den vill jag inte heller köpa p g a smittorisken. Man kan ju köpa levande kycklingar på marknaden men eftersom Henrik vägrar slakta har det ännu inte blivit någon kyckling i vårt hem. Så hur ser då marknaden ut? Ja.. Man går in i en liten gränd som leder till ett område som kanske är 30 x 30 meter där det finns diverse olika marknadsstånd som säljer i princip samma varor eftersom det är säsongsbetonat vad som finns att få tag på. Just nu finns det lök, tomater, bananer, avokado, gurka, meloner, papaya, morötter, ärtor, bönor etc. Inge mango och inge ananas just nu tyvärr. Och handlar gör vi nästan varje dag eftersom man vill ha färska varor… Tillbaka till köttet. Varför är jag lite skeptiskt till att köpa det? Jo.. Det är ca 35 grader varmt om dagarna och köttet hänger ut tills det tar slut (oftast är det en hel ko). Det flockas flugor och andra kryp på köttet… Sedan har ofta slaktarna inte den bästa hygienen utan tar än i pengarna än i köttet.. Mums 😉 Så vi äter inget utan att be för maten kan jag lova! 🙂 Det vänder sig lite i magen att köpa det där köttet men jag resonerar så att jag hellre köper det själv än att äter ute och får samma kött men då inte vet hur länge den ”färdiga rätten” stått osv. Vi lagar mat för dagen (inga matlådor) och tryckkokar köttet så inga bakterier ska förhoppningsvis överleva den processen…

Vad kostar olika saker kanske någon undrar? Ja… Jag kan ju bara säga vad jag får betala kanske är billigare i vissa fall men en limpa kostar 3 kronor, ett kilo mjöl 3 kronor, 1 liter komjölk 3 kr (långtidsmjölken UHTmjölk kostar ca 12 kr litern). Ett kilo kött kostar ca 18 kronor. Så visst pengarna räcker ganska långt på såna basvaror men andra saker kostar också speciellt nu när vi har ett sånt tomt hem. En stor ”utgift” är ju bland annat dricksvatten. Vi dricker kanske 2-3 liter var om dagen vilket i månaden är 320 kronor i månaden bara på vatten 🙂 Sen så finns ju saker som schampo ”Head and Shoulders” som Henrik använder hemma men här kostar den 50 kronor… Vi har en del ”lyxprodukter” i vårt skafferi också som cornflakes, havregryn, tonfisk på burk etc Men generellt är det billigt att leva här. Så tillbaka till hur vardagen ser ut. Vi lämnar marknaden och går hemåt. Det tar ca 15-20 minuter för oss att gå till/från stan så vi bor ganska centralt. Vi bor i ett bra hus även om det fortfarande inte är så möblerat men vi har nu iaf ett bord och två stolar att äta vid, 2 nya hyllor och ska försöka fixa en enklare soffgrupp snart så vi kan ta emot besökare också. En fördel med att ha lite möbler är att det underlättar jakten på de gigantiska spindlar och kackerlackor som vill gästas i vårt hem. Vi har dödat flera spindlar som varit kanske 6 cm stora och riktigt äckliga. Kackerlackorna är sällan mindre än ca 4 cm långa… Så vi kommer hem så brukar Henrik tvätta (för HAND) och jag ska försöka hitta på en varierad kost med ovarierande ingredienser vilket inte alltid är det lättaste (alltså inte insekterna utav vad vi lyckats hitta på marknaden). Man får använda principen av att ”koka soppa på en spik” och använda det som faktiskt finns men jag saknar fullkornsprodukter!

Hur som helst efter maten så brukar vi förbereder inför kvällens seminarium som oftast handlar om lärjungaskap, ledarskap eller är en musikworkshop. Vi har även haft relationsdiskussion vilket var intressant eftersom det skiljer sig ganska markant från den kultur vi är vana. Eftersom jag (Maria) inte är så musikaliskt begåvad så när Henrik har varit med på musik workshops så har jag försökt lära mig stamspråket och jag kan lova av alla de språk jag försökt mig på är nog detta det svåraste! (Smakprov kommer senare.) Vid tre-fyra tiden så tar vi cykeltaxi (boda-boda) in till kyrkan där vi håller till och börjar. Vi brukar vara hemma igen runt sju snåret och ofta så har det kommit ett afrikanske hällregn någon gång under tiden vi har varit i kyrkan vilket inneburit att vi helt enkelt fått avbryta och utvänta regnet! När vi kommer hem så börjar det mörkna och vi gör lite kvällsmat, läser lite, spelar spel, pratar och runt halv elva brukar vi slumra in. Så.. Så där ser de flesta av våra dagar ut 🙂

Här kommer lite ateso
Till följd av att grannskapets alla unga princip terroriserar oss genom att skrika ”Mzungu yangu” (min viting) och försöker ta på oss och tigga av oss när vi lämnar vårt hus så har vi insett vikten av att kunna säga ”mitt namn är inte viting” på ett lite skämtsamt sätt – Momikakiror araj Mzungu (Det låter seriöst som sjörövarspråket!)
Hej – Jåga
Tack – Jallama
Hur mår du – Akiro njo
Bra – Etemit, jåkuna
Henrik har skägg – Edjataar Henrik amasarubun
Vad kostar den? – Isiriginidi
1500 – elukumit akwatakanji
Jag älskar dig – Aminangodjo

Så.. En liten vardagsbetraktelse. Dock ska vi försöka hinna till internetcafeet idag, marknaden samt göra en undersökning eftersom vi både två mått ganska dåligt i magen på slutet. Jag har varit dålig i 2,5 vecka och Henrik i en vecka och det är lite svårt att vara stark när maten bara rinner igenom en så återkommer om de hittar några spännande bakterier hos oss 🙂

*timmar senare* Inga bakterier hittade men har nu diverse mediciner med oss hem så får vi se om det blir något bättre!

Vi har lite problem med tekniken just nu sa det finns ett LAAANG inlagg att lagga upp har men det fungerar inte. Blir kanske dubbla inlagg imorgon istallet 🙂

Ja igår var vi på bröllop igen. Vi lägger ju inte upp schemat själva så helt plötsligt så säger de att ”då ska vi på bröllop” och vi har inte så mycket till val än att följa med. Så igår åkte vi någon timme ut i bushen. Tog en bild på vägen, eller snarare stigen, som vi åkte på. Som ni förstår så tar även en relativt kort bit LÅÅÅNG tid att åka när vägen ser ut så där. Bröllopet var relativt trevligt dock även om vi kom på utsatt tid och det började först 4 timmar senare… När vi väl fick lunch var klockan närmare 5 och vi hade inte ätit sedan 7 på morgonen. Men det var svalt och skönt igår och vi njöt av de kalla brisarna som för ovanlighetens skull svalkade oss. Annars är det väldigt klibbigt här.

Idag har vi en ledig dag vilket känns välbehövligt. Vi ska städa lite, köpa två till plaststolar, handla lite på marknaden, klippa Henrik och bara läsa och ha det skönt på eftermiddagen. Så det blev ett kort inlägg härifrån idag men lite nya bilder att titta på ifrån vår nya slags ”vardag”.

Soliga hälsningar Maria

Ps.. Beklagar att bilderna vi tar är så tråkiga men jag använder inte systemkameran här. Den sticker ut tillräckligt med en liten kompaktkamera och för vår egen säkerhet ligger jag alltså lågt med systemkameran så tyvärr blir ju bilderna därefter också.. Det var förresten ett rån inne i staden igår kväll.. Vi bor bara 5 minuter från stadscentrum 😉 Ds

Kopia av Bild 001 (400x300)
Kopia av Bild 002 (400x300)
Kopia av Bild 005 (400x300)Kopia av Bild 027 (400x300)Kopia av Bild 036 (300x400)
Kopia av Bild 012 (400x300)
Kopia av Bild 015 (300x400)

Kopia av Bild 048 (400x300)Kopia av Bild 051 (300x400)

Kopia av Bild 057 (400x300)

Henrik här.

Ok, nu har vi varit i Uganda i 1½ vecka och det är dags att ge den utlovade del 2 i ”Hur känns det?”. Första dagarna var så härliga, man kände sej underligt nog hemma direkt. Vi spenderade de första dagarna i staden Jinja där vår kontaktperson Isaac bor. Det var varmt, det var svettigt, vägarna var dåliga, internet otillgängligt, maten något… ja afrikansk 🙂 Men när vi satt och skumpade på vägarna och tänkte jag ”Hur kan man vilja vara något annat än missionär?”

Jag har nu lärt mej att man inte ska vara så kaxig, sent på onsdagen kom vi till Soroti (staden där vi ska bo) efter mardrömsresan som nämnts tidigare. På torsdagen vaknade vi tidigt av att grannens tupp (som låter väldigt mycket) gal, huset är helt tomt och jag undrade vad vi gjorde här. Både torsdag, fredag och lördag har det inte alls känts så bra och jag har flera gånger undrat varför Gud ville ha oss här 🙂 Maria har haft en del problem med magen och vi känner oss båda svaga av värmen.

Nu har vi just avslutat det andra undervisningspasset (vi har ett per dag) och det känns så gott… När vi väl har börjat komma in i uppgifterna så känns det ändå som det har släppt lite för det är klart att ens dröm kostar på lite – men det är värt allt!!

Här är lite bilder från de 2 första dagarnas undervisningspass och gudstjänsten i söndags.
Bild 021 (640x480) (500x375)Bild 030 (640x480) (375x500)Bild 031 (640x480) (500x375)Bild 035 (640x480) (500x375)

Bild 026 (640x480) (500x375)

Ja i vissa delar av världen är inte gästlistan för ett bröllop lika ångestladdad som vi kankse är vana.. I förra veckan träffade vi en av de äldste i församlingen och blev genast inbjudna till sonens bröllop dagen därpå. Om någon ska på bröllop så är man fri att bjuda med alla man känner så det blir ganska många innan det är färdigt.. Iaf så kom vi dit (sent) men även om det skulle börja kl 10 så började inte vigseln förrän kl 1. Vi kom dit vid tolvsnåret men då höll de fortfarande på med dekorationerna. Dock var det ett fint bröllop. Vi fick dock en rejäl klump i halsen när vi insåg att bruden bara var tio år likaså brudgummen.. Och, efter att ha läst en hel del om barnbröllop så kan jag meddela att det kokade ganska rejält hos fru Herza… Men det gick dock en stund så kom den riktiga bruden som var iaf över 20 vilket även den riktige brudgummen var 🙂 Mitt första afrikanska utomhusbröllop så det var roligt.

Eftersom vi inte har bil än så måste vi antingen gå eller åka cykeltaxi och det gör Henrik på en av bilderna. Lite knöligare för mig med långkjol så jag får ”rida damsadel” men det fläktar underbart och man nästan längtar tills man får sätta sig på dessa fantastiska åkdon!

Lite bilder kommer här…

Hej! Ifall nagon hort om oroligheterna i Kampala de senaste dagarna vill vi bara lugna er med att vi inte markt av dem alls. Vi ar trots allt 4-5 timmar darifran och det ar inre stridigheter. Den som vill kan lasa mer om stridigheterna har

Efter en mardromsresa och mardromsnatt ar vi nu framme dar vi ska bo. I tisdags var vi pa lite sightseeing i staden Jinja samt besokte var handledare och igar skulle vi aka ”hem” men forst akte vi till huvudstaden for att kopa kylskap, spis m.m. Vi hade san ”tur” att vi fick allt mycket billigare an beraktnat! Men sen akte vi vidare mot Soroti. Efter ca en timme stannar bilen! Vi blir stanede i fyra timmar!!! En mekaniker kom men han i princip klippte sonder alla kaplar for att koppla om dem sa om det inte var nagot fel innan var det garanterat det efterat! Vi lekte lite med den okande barnaskaran och kom efter mycket om och men ivag. Dock fick vi aka flera timmar i morket vilket INTE ar att rekommendera i Afrika. Inte minst efter att man varit staende langs vagen i sa manga timmar (vilket betyder att man exponerat sig ganska bra att man ar pa vag nagonstans som i sin tur okar risk for bakhall). Men vi kom fram, at middag hos Trosgnitans ledare och kom till huset. Ett stort hus dar vi sakert kommer trivas efter stadning da det lag doda kackerlackor som myror at pa och sa… That’s Africa! Natten blev det dock inte mycket somn pa eftersom det var nagon slags fest som yttrade sig genom trummor och dans. Som pagick flera timmar.. Sa de senaste natterna har det inte blivit mycket somn… Det var kusligt med trummandet och Maria har akt pa nagot med magen.. Och igar reste vi pa afrikanska vagar i 50 mil sa nog kanns det att man lever! Aja.. Har kommer iaf lite bilder av de senaste dagarnas strapatser!