Framme i Uganda

Ja då har vi landat på ugandisk mark! Resan i sig känns som ett mindre mirakel. Vi hade ca 15 kilos övervikt som vi fick igenom utan anmärkning. När vi sedan kom till Heathrow (den värsta flygplats Maria vet) så hade vi sån ”tur” att vi slapp byta terminal och kunde stillsamt strosa runt i några timmar innan vi gick på planet. Dagens plan är ju välutrustade med enskilda tv-skärmar med radio, nyheter m.m. så även om man inte sov så mycket så gick tiden ändå fort. Jag, Maria, har dock ganska lätt att somna varsomhelst, närsomhelst så jag sov ganska gott under resan och kände mig förvånansvärt pigg när vi landade vid sjutiden på morgonen. Vi kom in utan visa (vilket i sig också känns som ett litet mirakel) då vi väntar på vårt arbetstillstånd fick vi ett gratis ”uppehållstillstånd” i två månader så att vårt arbetstillstånd hinner bli färdigt. Vi fick alla våra väskor och blev väl bemötta av en av Trosgnistans ledare som tog oss till ett växlingskontor följt av en snabb visit på ambassaden med ”inskrivning” i landet. Det känns helt underbart att vara här och det känns verkligen rätt. Som uppvuxen i östafrika så är det kanske naturligt att jag (återigen Maria) känner mig hemma men ingenting kunde ha glatt mig mer än vad Henrik sa en stund efter landning ”Alltså jag känner mig verkligen hemma här”. Vi har nu släppt all stress och press som kantat vårt liv de senaste månaderna och börjar försöka komma in i det afrikanska tidstänkandet som påminner om ”mañana mañana tänkandet” – att det som vi inte fixar idag det fixar vi imorgon. Vi åkte till staden Jinja som ligger 2-3 timmar utanför huvudstaden och bor nu på ett litet mer eller mindre förfallet kristet gästhem några dagar innan vi kommer att åka dit vi ska bo under vår vistelse. Nu ikväll (måndag) har vi varit iväg med ledaren (som mötte oss på flygplatsen) och hans familj för att äta en välkomstmiddag. Den fisken jag åt var nog den godaste jag ätit. Jag passade på att njuta för vi fick höra att det kommer bli mycket inälvor i byarna vi kommer besöka framöver. Vi kommer även att åka till ett territorium där det finns kanibaler! Så nog blir det lite spännande det här ändå!

Våra arbetsuppgifter börjar också klarna. Alltså det vi kommer att göra utanför lite uppföljning av bl.a. fadderverksamhet, iordningställande av kontor m.m. Vi kommer att åka iväg 1-2 veckor i stöten till olika delar av landet och ha eftermiddagsundervisningspass och workshops dels om data, musik, lovsång och så men även lite bibelskola och lärjungaträning för visionen här nere är inte ”att ha de största numerären i matriklarna” utan att ha verkliga lärjungar som känner sin Gud. Vilket känns som bra och sund kristendom 🙂 Så mina senaste veckors renskrivningar från bibelskolan kommer nog att komma väl till pass!

”Hur känns det?” del 1

Henrik här.

Då är det kvällen före avresa, imorgon vid 10-tiden bär det av ner till Arlanda. Sen flyger vi med British Airways via London till Entebbe i Uganda.

En av de vanligaste frågorna vi fått på slutet måste vara ”Hur känns det?” Och det känns alltid lika svårt att svara… Ibland undrar man vad man gett sej in på, ibland bara längtar man att få komma fram och bland nån stans där emellan.

Just nu känns det dock så oerhört skönt att komma iväg imorgon. Bort från allt packade och in i det man försökt förbereda sej på under några månader eller var det hela livet?

Ikväll har vi varit i Betel för sista mötet på en längre tid. Det var gott att få träffa alla och det blev lite kramkalas i slutet. Nu börjar ett nytt kapitel i våra liv, långt från säkerheten i Sverige, långt ifrån föräldrar, släkt och vänner… Nu är det bara Mia och jag… och Gud förstås.

Nästa gång vi uppdaterar bloggen gör vi det från Uganda. Då kommer ”Hur känns det?” del 2.

Glöm inte att skriva en liten kommentar om ni läser 🙂

Utflyttade

Hejsan..

Nu börjar det dra ihop sig. Det har varit fullt upp med flytt och möten (kommer att lägga ut lite bilder senare). I söndags hade vi bla avskiljning i kyrkan, senare på kvällen/eftermiddagen gjorde vi slutstädning av lägenheten och nu.. Ja nu bor vi i en lägenhet ovanför Trosgnistans kontor. Trångt, fullt med kartonger vi ska gå igenom, halvpackade väskor med mera men det börjar hända saker nu. 5 dagar till avresa och det känns spännande samtidigt som det känns overkligt. Är fortfarande ”långt borta” men men.. Vi åker på söndag (den sjätte) och landar på måndag morgon på Ugandisk mark vilket blir något nytt för oss båda! Vi har haft det lite struligt med arbetsvisumet och hoppas att det ska fixa sig här i det sista. När vi kommer fram kommer vi att första åka till en stad som heter Jinja (nära viktoriasjön) för att göra lite inköp till vårt tomma hus samt träffa vår kontaktperson. Sen kanske på onsdag kommer vi att åka till Soroti där vi kommer att bo.

Klockan är nu 00,30 och det börjar bli läggdags så vi önskar alla våra läsare en härlig vecka! Vi hoppas få tillfälle att skriva mer innan avresa.

Guds välsigne dig!

Utflyttad